Sammanfattning av tankesmedjans uppdrag och resultat
Kalmar läns museum har fått i uppdrag att ansvara för fokusområdet "Social sammanhållning" inom ramen för Kalmar läns integrationsstrategi, som leds av Länsstyrelsen. Som ett led i detta arbete skapade länsmuseet en tankesmedja, vars syfte var att diskutera och ta fram förslag på hur den sociala sammanhållningen kan stärkas i länet. Tankesmedjan bestod av representanter från nationella och regionala myndigheter, forskare, kulturarvsarbetare och konstnärer. Uppgiften var att formulera underlag för ett arbete om framtidens kulturarv, ta fram en vision för 2030 och undersöka hur tillämpat kulturarv och tidsresemetodik kan bli en stödstruktur i detta arbete.
Tankesmedjan träffades två gånger under våren 2016, den 4 februari och den 3 maj. Vid det första tillfället diskuterade vi våra erfarenheter av att arbeta med integration och kulturarv samt kulturarvens potential att förändra samhället. Till den andra träffen hade några av deltagarna fått i uppgift att förbereda lite längre texter kring olika teman som underlag för diskussionen. Resultaten av texter och diskussioner har nu sammanställts för att kunna användas som inspiration och redskap i det lokala arbetet med social sammanhållning.
Vi utgick från den generella frågan om hur det goda samhället skapas. Hur skapar man ett samhälle där alla människor känner sig välkomna? Vilka är byggstenarna som skapar en känsla av tillhörighet, samhörighet, delaktighet och sammanhang? Vi ser samhällets kulturarv som en viktig byggsten. Det är av stor vikt att kunna relatera till platsen där man bor, platsens historia och människorna som bor på platsen, och att vilja engagera sig i hur platsen ska se ut idag och i framtiden. Vi diskuterade synen på kulturarv och hur kulturarv kan brukas. Vi menar att kulturarv måste förstås som både ett substantiv (kulturarv som olika kulturella uttryck) och ett verb (kulturarv som process). Genom att se kulturarv som samtida företeelser skapade i nuet och därmed ständigt föränderliga är det lättare att förstå hur de kan användas för att skapa nya berättelser om oss själva och samhället. Vi förespråkar en användning av kulturarv som inte endast är riktad mot kunskap om dåtiden, utan framför allt mot utveckling i framtiden.
Vilken roll kan då museer och andra kulturarvsinstitutioner spela för att främja social sammanhållning? Kulturarvsinstitutionerna har traditionellt haft som uppgift att bevara och förmedla samhällets kollektiva kulturella minne. I dagens föränderliga samhälle är det viktigt att de arbetar öppet och demokratiskt för att skapa delaktighet på rättvisa villkor för alla människor oavsett bakgrund. Den bild av samhället som förmedlas måste därför vara mångfacetterad och inkluderande. Det måste finnas en medvetenhet om att den svenska historien inte är homogen och att det svenska samhället alltid varit ett mångfaldssamhälle.
Kulturarvsinstitutionerna måste kännas angelägna och samhällsrelevanta för alla som bor i samhället. Ett sätt att uppnå detta är att jobba med lokalt engagemang, att utgå från det lokala, där människor befinner sig och lever. Att få människor att samlas kring gemensamma frågor som är angelägna för lokalsamhället. Att bedriva regionalt utvecklingsarbete och arbeta tillsammans för att nå lösningar. Det viktiga här är att fokusera på likheter, istället för olikheter, och på problemlösning snarare än konflikt. Det är också viktigt att förändringsarbetet är förankrat och ägs av de som ska genomdriva förändringen. Kulturarvsinstitutionerna kan fungera som mötesplatser och samverka med de lokala aktörerna och därigenom skapa stabilitet och långsiktighet i förändringsarbetet. Hållbarhet lyftes fram som ett nyckelord i diskussionerna. Inte bara social hållbarhet, utan även miljömässig. Även klimat och miljöförstöring är sociala frågor, som speglas i kulturarvet. Ett sätt att arbeta tillsammans i det lokala är genom att fokusera på gemensamma hållbarhetslösningar.
I dagens samhälle är segregering och ekonomisk ojämlikhet en verklighet, en uppdelning som ofta hänger ihop med etnicitet och härkomst. Kulturarvsinstitutioner bedriver inte fördelningspolitik. Att förbättra människors materiella villkor, ge tillgång till formell utbildning, arbete, trygg ekonomi, ett icke-segregerat boende och så vidare ligger bortom kulturarvsinstitutionernas uppdrag. Däremot kan kulturarvsinstitutionerna bidra med information, utbildning och opinionsbildning för att främja integration och social sammanhållning. Integration handlar om att tillsammans bli hemma i något nytt. Det ska inte ses som en form av anpassning eller assimilering, utan som en fråga om rättigheter och möjligheter. Integration är inte en envägshandling och ansvaret för förändring ligger inte på de grupper som anses vara ”dåligt integrerade”. Minst lika viktigt är det att vända på perspektivet och rikta blicken mot majoritetssamhället och se vilka hinder i det som gör att integrationen försvåras, såsom främlingsfientlighet, strukturell rasism och diskriminering. Därför behövs antidiskriminerande, antirasistiskt och normkritiskt arbete med stöd i forskning och etablerade metoder. Här kan kulturarvsinstitutionerna bidra med kunskap och perspektiv och arbeta med att förändra värderingar och attityder. Tidsresemetodiken kan fungera som ett kraftfullt verktyg för att hantera dessa frågor och skulle kunna användas på ett strategiskt och innovativt sätt i detta förändringsarbete.
Deltagare:
Martina Almqvist, enhetschef Enheten för Social hållbarhet, Länsstyrelsen i Kalmar län
Wanjiku Kaime Attenhög, forskare i internationell hälsa, Uppsala universitet
Klas Grinell, docent i idéhistoria Göteborgs universitet/intendent för globala samtidsfrågor Världskulturmuseet i Göteborg
Charlotte Gustafsson, områdesansvarig Befolkning och välfärd, Regionförbundet i Kalmar län
Saadia Hussein, konstnär/konstaktivist/konstpedagog; Anders Högberg, docent i arkeologi Linnéuniversitetet
Carolina Jonsson Malm, forskningskoordinator i tillämpat kulturarv, Linnéuniversitetet och Kalmar läns museum
Tina Lindström, enhetschef Pedagogiska enheten, Kalmar läns museum
Abdi-Noor Mohamed, journalist och forskarassistent vid Linnéuniversitetet
Örjan Molander, museichef Kalmar läns museum
Bilan Osman, utbildare och föreläsare vid Expo och Tillsammansskapet
Annette Taranto, sakkunnig inkludering och tillgänglighet, Riksutställningar
Ebbe Westergren, antikvarie, Kalmar läns museum
