Museums in Times of Migration and Mobility
Demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke inledde konferensen med ett minst sagt engagerande tal.
Onsdag och torsdag denna vecka hölls konferensen Museums in Times of Migration and Mobility: Processes of Representation, Collaboration, Inclusion and Social Change på Malmö högskola. Konferensen anordnades av the Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare (MIM). Just nu pågår en förstudie finansierad av kulturdepartementet för att undersöka förutsättningarna för ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö. Syftet med konferensen var att föra en forskningsbaserad diskussion kring hur ett sådant musuem skulle kunna se se ut och fungera. "This conference seeks to lay out the scientific groundwork for the ways in which a museum of migration in Malmö, through a democratic approach, could represent issues of migration, reach out to new audiences, find ways of collaborating with civil society and be a promoter of social change."
Programmet innehöll föredrag av både nationella och internationella forskare och praktiker. Keynote speaker var Peggy Levitt, professor och ordförande för sociologiavdelningen på Wellesely College och en av de ansvariga för Transnational Studies Initiative vid Harvard University. Bland övriga talare fanns bland andra David Flemming, chef för National museums i Liverpool, Alistair Thomson, professor i historia vid Monash University i Melbourne, Fredrik Svanberg, forskningschef vid Historiska museet i Stockholm, samt Bonita Bennet, chef för District Six Museum i Kapstaden.
Den presentation som jag tror att de flesta av oss tyckte var mest spännande hölls av Amando Perla, kurator vid the Canadian Museum for Human RIghts, som berättade om hur det gick till när museets utställningar skapades. The Canadian Museum for Human Rights (CMHR) är ett relativt nytt museum, det grundades 2008 men öppnade först 2014, och ligger i Winnipeg. Anledningen till att det tog så lång tid innan invigningen var inte bara att det pampiga huset skulle byggas, utan också för att det tiotal permanenta utställningar som skulle fylla byggnaden krävde en omfattande research. Amando Perla berättade att han arbetade med en del av en utställning om migrantarbetare som tog honom fem år och innebar resor över hela landet där han intervjuade och fotograferade folk han träffade och samlade in bilder och föremål. Trots omfattande och grundlig research har CMHR mötts av stor kritik från flera håll, inte minst från de minoriteter och utsatta grupper som de försöker synliggöra.
Amando Perlas berättelse visade tydligt hur svårt det är att arbeta med så känsliga frågor som demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt när de kopplas till nationalitet, etnicitet och ursprung. Det finns inget enkelt sätt och inga enkla lösningar. Det finns förmodligen heller inget "rätt" sätt som alla kan enas kring. Hur vi än gör kommer det finnas folk som protesterar. Detta var också något som David Flemming sa, ett museum kan inte göra alla nöjda. Det enda vi kan göra är att lyssna, vara ödmjuka och inhämta så mycket kunskap och så många perspektiv som möjligt. Jag avundas inte de som ansvarar för förstudien, de har ett stort och svårt arbete framför sig. Jag hoppas bara att om och när museet i Malmö slår upp sina portar att människor kommer dit, att de lär sig något och att de känner ett engagemang för de viktiga frågor som museet lyfter fram.
