Alternativa framtider
Igår anordnades seminariet ”Assembling Alternative Futures for Heritage” (AAFH) på Institutionen för kulturvetenskaper. AAFH är ett tvärvetenskapligt forskningsprogram som syftar till att utveckla ett brett, sektorsövergripande, internationellt och jämförande ramverk för att förstå kulturarv i vid bemärkelse. I programmet deltar forskare från University College London, University of York, University of Exeter, University of Reading och LNU. Cornelius Holtorf är ordförande.
Seminariet började med att Cornelius och Anders Högberg presenterade sitt forskningsprojekt ”One hundred thousand years back and forth”, i vilket de undersökt minnes- och kulturarvsaspekter av framtida långtidsförvaring av kärnbränsle. Oerhört spännande att ta del av!
Därefter blev det ett panelsamtal mellan forskarna som ingår i AAFH om deras syn på kulturarv, kunskapsproducering, bevarandepraktiker och framtidsperspektiv. Frågan om ”bevarande för framtida generationer” är ett omdiskuterat ämne inom kulturarvssektorn idag. Varför bevarar vi, vad bevarar vi och för vem? Hur ska bevarandet gå till? Och hur länge ska det bevaras?
Inom tillämpat kulturarv intresserar vi oss inte i första hand för bevarandeaspekten, utan snarare användaraspekten. Kulturarv måste vara relevant för människor som lever här och nu, det är i nuet som kulturarv skapas. Dessutom kan vi inte veta något om framtiden och framtida människors syn på kulturarv, men genom att kulturarv görs relevant i vår samtid ökar ju chansen för att viljan att bevara ska fortsätta. Eller vad säger ni?
