Andra mötet med tankesmedjan Alla tiders Kalmar län
I dag har vi haft vårt andra möte i tankesmedjan Alla tiders Kalmar län och det blev verkligen en intensiv dag. Första mötet hade vi redan i februari och då var uppgiften att identifiera vilka som är de största samhällsutmaningarna i länet och vilka områden vi vill fördjupa oss i där vi tror att kulturarv kan göra skillnad. Det här mötet handlade om att diskutera lösningar och att skissa fram en framtidsvision som vi sedan ska presentera för politiker och beslutsfattarna i länet. En del av oss hade fått en särskild uppgift att skriva korta artiklar som underlag för diskussionen.
Anders Högberg, docent i arkeologi vid Linnéuniversitetet, skrev en intressant artikel som problematiserade kulturarvsbegreppet och hur vi förstår och arbetar med kulturarv i praktiken. Han menade att kulturarv måste förstås som en process - kulturarv är inte något som bara är, utan något som "skapas i nuet med utgångspunkt i tolkningar av och uppfattningar om historiska skeenden". Därför bör fokus vara på vad kulturarv gör i samhället och vad samhället gör kulturarv till eller vad samhället gör med kulturarv. Anders Högberg menar även att den etniska-nationella och essentialistiska synen på kulturarv måste upphöra, eftersom den låser fast människor och kulturella uttryck i kategorier. Han är kritisk mot hur kulturarvsinstitutionerna framställer människor, platser och kulturer, och menar att deras uppgift inte ska vara att främja individers eller gruppers behov av identitetsskapande genom historia och kulturarv, utan att skapa förståelse för det samhälle vi lever i nu och att skapa riktning för vart vi är på väg. Kulturarvsinstitutioner måste bli bättre på att arbeta framtidsorienterat med samhällsutveckling.
Bilan Osman, utbildare och föreläsare på Expo och Tillsammansskapet, skrev en intressant text om hur kulturarvsinstitutioner kan jobba med en bottom-up-approach med människor och ideella föreningar i lokalsamhället för att skapa mötesplatser och engagera invånarna kring gemensamma frågor. "Social sammanhållning skapas på bästa sätt genom att arbeta tillsammans" skriver hon. Istället för kulturarrangemang där "invandrare" ska visa upp mat, musik, kläder o.dyl., vilket mest bidrar till exotifiering av dessa grupper, ska tillsammanskapet handla om att skapa förändring i lokalsamhället genom social aktivism.
Klas Grinell, docent i idéhistoria vid Göteborgs universitet och intendent för globala samtidsfrågor vid Världskulturmuseet, är inne på samma spår. Kulturarvsinstitutioner måste arbeta tillsammans med lokala aktörer för att skapa social sammanhållning. Det han framför allt betonar i sin artikel är vikten av hållbarhet och att även kulturarvsinstitutioner, inte minst museer, måste börja arbeta med miljöfrågor på ett helt annat sätt än vad som sker i dag. Eftersom kulturarv är en fråga som egentligen handlar mer om framtiden än om dåtiden, så är det nödvändigt att hållbarhet och miljö vävs in i kulturarvspraktikerna.
Min egen artikel handlade om rasism och rasistiska strukturer som hinder för integration och social sammanhållning. Jag diskuterar utifrån ett normkritiskt perspektiv hur föreställningar och normer hos majoritetsbefolkningen upprätthåller och legitimierar ojämlikhet och sociala orättvisor. Jag menar att ett medvetet antidiskriminerande, antirasistiskt och normkritiskt arbete behövs, åtgärder som i första hand är riktade mot majoritetsbefolkningen, och att kulturarv kan användas i detta arbete. För att detta ska kunna ske behövs dock en ökad kunskap och utvecklandet av nya metoder för en normkritisk kulturarvspedagogik. Ni kan läsa texten i sin helhet här.
Vi vet i nuläget inte om tankesmedjan kommer att få en fortsättning eller om den avslutas i och med att strategidokumentet lämnas in. Det har i alla fall varit intressanta och givande diskussioner och jag hoppas att våra erfarenheter och idéer kommer att gagna integrationsarbetet i länet.
