Digitalt utvecklingsseminarium
Som en del i projektet "Unika historiska Kalmar och Öland" hölls ett utvecklingsseminarium om digitalisering på Kalmar teater. Föredragshållare från hela landet berättade om hur de använder ny teknik för att ge upplevelsen av ett kulturarv ytterligare dimensioner. Det är spännande att höra om ett område där det händer så mycket så snabbt.
Vi fick höra om exempel från Sundsvall, där de i sitt Visitor Center presenterar stadens speciella historia och arkitektur genom interaktiv teknik. De har också på ett finurligt sätt kombinerat lokalhistoria, konst och ny teknik genom att låta en konstnär göra dockor föreställande Sundsvallsprofiler vilka fått en QR-kod så att om de ställs på ett speciellt bord i lokalen kommer fakta om personen upp.
I Uppsala har de utvecklat en app där du kan se hur det kan ha sett ut i Gamla Uppsala under 600-talet samtidigt som du befinner dig på platsen. Daniel Westergren från Disr Productions som utvecklat appen pratade också om hur TV-spel som bygger på faktiska historiska platser och forskning kan vara ett sätt att attrahera nya målgrupper. Jag tror att han främst syftade på att få nya grupper intresserade av historia, men jag tror även att det kan ha en omvänd effekt. Själv blev jag nämligen lite sugen på att en gång för alla lära mig att hantera en handkontroll och börja spela TV-spel...
Projektet KASTiS, Kulturarv och spelteknologi i Skaraborg, får de unga att intressera sig för sitt närområde genom att låta det befolkas av väsen från folktron vilka kommer till liv via böcker med tillhörande app som utvecklats av studenter på högskolan i Skövde. Spännande sätt att kombinera det materiella kulturarvet – plats – med det immateriella – folklore.
Även här i närheten används digitala verktyg för att presentera kulturarv på nya sätt. Konstnären Pia Sandström berättade om hur hon i projektet "Minnet-ordet-marken" ljudsatt miljöer i Kalmar och på Öland, vilket du kan höra genom din smartphone.
Fredrik Gunnarsson och Nicholas Nilsson, arkeologer som bland annat arbetar med Sandby borg, berättade om hur de arbetar för att göra platsen mer spännande för besökare och resultaten av utgrävningarna tillgängliga för fler. Framförallt har de arbetat i GIS och då lagt in olika punkter på kartan där det har gjorts ett arkeologiskt fynd eller finns något annat att berätta. Passa på att gå in på http://www.sandbyborg.se/det-digitala-sandby-borg/ innan kartan blir alldeles för rörig då de gör mängder av nya fynd vid varje utgrävning! Skämt åsido så tycker jag att det är ett smart sätt att förmedla de upptäckter som gjorts. Digitaliseringsprojektet av Sandby borg är ett utmärkt exempel på det som Bodil Petersson från Linnéuniversitetet talade om med otillgänglighet och tillgänglighet. Borgen ligger på en relativt otillgänglig plats, dessutom är dess historia inte synlig ens om du är på plats. Genom appen blir både platsen och dess historia mer tillgänglig.
Bodil talade också om de frågor som dyker upp i och med digitaliseringen. Vad händer när vi gör något materiellt immateriellt? Blir det bara platta kopior eller kan det faktiskt ge något mer? Hon tog också upp problemet som alltid uppkommer när vi ska försöka återskapa historia, att miljöer och föremål kanske går att återskapa, men inte människor. Vi kan aldrig veta vad de faktiskt gjorde och tänkte.
Själv tänker jag att digitalisering absolut kan ge mycket när det handlar om att presentera ett kulturarv och att sprida forskning. Men att det är viktigt att komma ihåg att även digitalisering kan bli historieskrivning och att det i det ligger ett stort ansvar. När en digital visualisering av en plats eller händelse som ligger långt tillbaka i tiden görs är det otroligt mycket som vi måste gissa oss till, och vad väljer vi att fylla kunskapsluckorna med? Handlar det om företeelser närmare i tid är det istället ett urval som görs, vissa delar lyfts fram och andra plockas bort. Visualiseringar blir därför ett något som kanske säger mer om oss idag och vår bild av historien än om dem som faktiskt levde då. Med den snabba teknikutvecklingen kommer detta bli extra tydligt när det kommer till digitalt framställt material då det vi idag tycker känns otroligt nytt och snyggt om några år kommer kännas hopplöst ute.
Så länge vi har dessa frågor i bakhuvudet så ser jag stora möjligheter med den digitala utvecklingen inom kulturarvssektorn. Innan det här seminariet tänkte jag mest på att fotografera föremål ur samlingar och lägga ut på olika databaser, eller att tillgängliggöra dokument ur arkiv på internet när jag hörde begreppet digitalisering i kulturarvssammanhang. Men det kan ju vara så mycket mer!
/Lovis
