Den här sidan använder kakor för statistikinsamling. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du användandet av kakor.

HSS2015: Högskola och samhälle i samverkan

Torsdag och fredag denna vecka äger konferensen HSS2015: Högskola och samhälle i samverkan rum här i Kalmar. Arrangörer är Linnéuniversitetet. Syftet med konferensen är att diskutera hur framför allt utbildning, forskning, företagande och det offentliga kan utvecklas och bidra till en hållbar tillväxt och ökad välfärd. Konferensen kretsade kring fyra teman: framtidens kompetensförsörjning, samarbeten, innovation och lärande. Deltagarna var i första hand politiker, beslutsfattare, folk från näringslivet och representanter från landets högskolor och universitet.

Jag var där för att få nya insikter och idéer som kan gynna vårt FoU-projekt, som ju är ett perfekt exempel på samverkan mellan olika samhällsaktörer – ett museum och ett universitet. Tyvärr tyckte jag väl inte att konferensen bjöd på så mycket nytt. Det var de vanliga buzzorden – entreprenörskap, kvalitetssäkring, infrastruktur, konkurrenskraft, etc. – men inte så mycket substans och framför allt en brist på kritiska perspektiv.

Glädjande nog fick även humaniora vara med på ett hörn, vilket annars inte alltid är fallet vid den här typen av tillställningar. Tråkigt nog var det som diskuterades det gamla vanliga – vilken nytta samhället har av forskning och undervisning i humanistiska ämnen. Det är så tröttsamt att denna fråga måste ställas om och om igen. Ingen annan disciplin måste stå till svars och försvara sin existens på samma sätt som humaniora. När utgångspunkten i diskussionen hela tiden är ”vilka grundläggande frågor arbetar humaniora med och vad är värdet av dessa?” kommer vi aldrig vidare till de fördjupade frågeställningarna eller till de utmanande och nyskapande perspektiven. När vi måste lägga all energi på att försvara oss finns inte heller något utrymme till självkritik eller nytänkande.

Konferensen var därför utifrån min horisont inte särskilt givande. Synd, för ämnet är spännande och i allra högsta grad relevant. Några ljuspunkter i programmet var i alla fall Peter Aronsson, som talade om hur ett nytt kunskapskontrakt påverkar relationen mellan akademin och samhälle, samt Helene Hellmark Knutsson, som talade om hur hon som minister för högre utbildning och forskning vill förbättra mångfalden och jämställdheten inom forskarvärlden. Vad de har gemensamt? Båda har studerat historia…

Kategorier:

konferens
 
samverkan
 
forskning
 

    Kommentera