Släktforskning och kulturarv
Sedan några månader tillbaka ingår jag i ett nätverk med europeiska forskare som är intresserade av att studera släktforskning som ett historiekulturellt fenomen. De senaste decennierna har allmänhetens intresse för släktforskning ökat i Sverige, men även i övriga västvärlden. Från att ha berört en liten skara yrkesgenealoger, akademiker och arkivforskare inriktade på de högre ståndens släkttavlor har släktforskning blivit en fritidssysselsättning för människor från alla samhällsgrupper. Släktforskning har vuxit till en folkrörelse som bara i Sverige engagerar tusentals människor, påverkar kulturlivet och får stort medialt utrymme (se exempelvis de populära teveprogrammen Din släktsaga, Allt för Sverige och Vem tror du att du är?).
Till följd av släktforskningens popularitet finns idag betydligt fler amatörhistoriker än professionella historiker i Sverige. Trots detta är den vetenskapliga forskningen kring släktforskning som ett socialt och kulturellt fenomen ytterst begränsad. Vi har därför bildat ett forskningsnätverk för att tillsammans skapa projekt kring släktforskning, där vi både är intresserade av kritiska perspektiv och praktiska tillämpningar. Som ett led i detta skrev jag följande blogginlägg för the National Council of Public History, i vilket jag betonar vikten av att problematisera familjebegreppet och synen på släktskap för att kunna utveckla släktforskning som en inkluderande och demokratisk verksamhet vid våra arkiv.
Det många kanske inte tänker på är att släktforskning också är ett bruk av kulturarv och en tolkning av det förflutna. När släktforskaren använder arkivens handlingar och andra historiska källor för att konstruera en släktberättelse både konsumeras och produceras historia. Hur detta görs, varför och vad det får för effekter är några av de frågor som vi ställer inom nätverket. Är du också intresserad av att forska om släktforskning hör gärna av dig!
